Mot Ingyinbin, den lilla byn på landet

Vistelsen på hotell är över, och jag är tillbaka ett par nätter i Holländarnas lägenhet. De har åkt från stan och erbjöd mig att stanna gratis så länge jag håller katten och tomatplantorna vid liv. En kanon-deal. I trevligt sällskap med en Israelisk tjej från Vipassana-retreatet har jag fortsatt utforska och lära känna staden. Betydlig mer rutinerad i den här delen av världen har hon gett mig mod att börja undersöka all spännande mat i området. Det finns otroligt mycket gott. För några kronor får jag en pannkaka fylld med grönsaker, en bulle fylld med kokos eller en drink på sockerrör. För ytterligare några kronor kan vi slå oss ner med en skål ris och ett gäng vegetariska rätter. Tiden går och min mage mår fint. Förutom att äta ägnas mornarna åt meditation och yoga, dagarna ute på stan och kvällarna i lägenheten med lite mer meditation, rekordstora färska frukter och lokala sötsaker. Knappt en månad in i resan börjar jag känna mig riktigt bekväm med situationen. Men det kommer nog snart att ändras, för i morgon är sista dagen i Yangon. Hon åker till Thailand, och jag beger mig uppåt i landet, mot en liten by ute på landsbygden.

Äntligen får jag veta hur maten från gatan, som sett och doftat så gott, smakar.
Äntligen får jag veta hur maten från gatan, som sett och doftat så gott, smakar.

Tre veckor tidigare…

Det är min tredje dag i Yangon. Klockan är runt 9 på morgonen och jag äter frukost på Oriental, ett kinesiskt hak i närheten av Holländarnas lägenhet. Dumplings, vårrullar och nudelsoppa. Plötsligt hör jag en röst: ”You a tourist?”. Vid ett bord bakom mig sitter en man, uppenbarligen från min del av världen, och sippar på en öl. “Not really”. Han gör mig sällskap vid mitt bord och vi kommer snabbt in på varför jag är här i Burma. Det visar sig att mannen, som heter Mikael och är drygt 50, tidigare i sommar spenderade tre veckor i ett Buddhistiskt kloster längre upp i landet. Ju mer han berättar desto mer intresserad blir jag. De följande dagarna ses vi och stämmer av på Oriental. Mikael inleder dialog med U Mandala, munken som har hand om besökande västerlänningar, som omedelbart välkomnar mig. Så småningom får jag själv kontakt med U Mandala och vi börjar planera min ankomst.

U Mandala med ett lagom behagligt uttryck.
U Mandala med ett lagom behagligt uttryck.

Klostret ligger i Ingyinbin, ute på landet en bit nord-väst från Mandalay. Jag vet inte mycket mer än det som Mikael berättat. Då och då, oftast under vinterhalvåret, besöker västerlänningar klostret för att meditera och leva med munkarna på deras villkor. De kliver väl upp vid 4, äter inte efter kl 12, mediterar ett gäng gånger om dagen och har säkert lite andra sysslor. Runt klostret ligger några byar vars invånare förser munkarna med mat och annat de behöver. Jag försöker att inte bygga upp förväntningar men räknar med att bli väl omhändertagen. U Mandala verkar vara en riktigt trevlig prick.

Innan jag når klostret tänkte jag passa på att stanna på ett par ställen på väg upp i landet. Först två nätter i Bagan, följt av två nätter i Mandalay för att sedan anlända till Khin U den 25:e. Där blir jag upplockad av U Mandala och åker den sista biten ut till Ingyinbin med bil. Antagligen får jag stanna hur länge jag vill, men har en känsla av att 3-4 veckor blir bra. Efter det har jag en vag idé om vart jag vill ta vägen, men de planerna sparar jag till ett senare tillfälle. Kanske får tiden i klostret mig att tänka om.

Det blir nog ett par små uppdateringar under resan uppåt i landet. Som alltid, hoppas ni mår fint!

Annonser